morfars minnen...

Nu har det varit tyst här i bloggen länge. Det beror på att hela situationen med pappa har varit överväldigande. Samtal om försök till att öppna fönstren som sedan låstes och samtal om att pappa lyckats rymma men nu var han OK oroa dig inte...osv. Jag har inte helt kunnat acceptera hur livet har blivit.

Igår flyttades pappa till ett nytt boende som ska vara bättre för honom. Skillnaden känns enorm. Det är ljust och det känns som om folk lever där. Pappa var orolig men när jag talade med personalen idag hade det gått bra.

På det förra stället så låg medelåldern på 85, min pappa är 63. Den äldsta tanten skulle snart fylla 101 år.

Jag har inte så mycket mera att skriva. Det känns inte som att jag orkar gå in på mer än så här. Jag saknar min pappa.


Broby gård


Pappa får hjälpa till att packa upp sina egna grejer.
När jag ska hjälpa hittar jag duschcremen och tandborsten gömda i kalsonglådan.
Pappa har ingen koll fast jag två minuter innan sagt vart sakerna ska ligga.


Pappa ser lite orolig ut.


Brister ut i ett leende när jag säger åt honom att le :-)