Minnen är det finaste vi har...
Jag var hos pappa igår med min syster. Jag var lite mer förberedd men ändå kändes det hemskt att vara en främling.
En sak har pappa inte tappat och det är sin humor, han kan fortfarande skämta och det är en av de bitar jag älskar med honom. Det känns skönt att ha det att falla tillbaka på eftersom vi alla i min familj, ja förutom mamma, använder skämt som ett sätt att bearbeta stress.
Pappa frågade om jag ville ha pengar när jag frågade om han ville klippa och raka sig..."Du har ju alltid varit så stilig..."
Sköterskan berättade att han var så förtjust i godis att han gått in i de andras rum och stulit deras...
Själv skrattade jag ikväll när Thomas berättade att sköterskan som ringt gav nummret till en patienttelefon. Jag kunde visst ringa dit och få prata med pappa. Vad skulle jag säga liksom?
"Hej pappa, det är Mirre! Vad gör du för något?" Han skulle väl undra vem fan jag var.
Han kom ihåg mitt namn iallafall när jag sa att jag var döpt efter en sångerska...Då utbrast han Mirjam Makeba :-)
