morfars minnen...

Jag har kännt mig ledsen från och till idag. Under dagen har olika minnen ploppat upp och värst av allt är att efter varje minne dyker insikten om att jag aldrig mer kommer få prata med min pappa upp. Ögonen tåras och jag försöker skaka av mig tanken fort.

Jag saknar min pappa så sjukt mycket, inte fyllopappan men min pappa. Den där fantastiska människan han var innan.